Etikettarkiv: Peter

Bowie räddar liv (ny lista med mest spelade)

Till vänster på sidan finns en bild som visar den spellista som jag lyssnar mest på just nu (15 låtar som snurrar mest i mobil, iPod och hemma, läs mer om listan här). Jag ändrar den där rätt ofta, men skriver inte så ofta om det här – den som är intresserad kan ju kolla själv (vet inte 0m någon tycker att det är intressant, utom jag själv…). Men den lista som ligger där nu måste kommenteras.

I morse när jag läste NA-bilagan Latte så hajade jag till när jag läste intervjun med en av Örebros mest kreativa personer: Richard Kennett (som skapat både ”O helga natt”-konserten på Stortorget, Rådhuskalendern och mycket annat). Kennett beskrev sin uppväxt, kantad med problem och förklarade vändningen: ”David Bowie räddade mitt liv. Från den dagen jag hörde honom slutade jag slåss och fick en ny identitet.”

Kan Bowie betyda så mycket, tänkte jag? Jag lät AppleTVn slumpa bland alla Bowie-låtar och först kom ”The man who sold the world”, som jag inte lyssnat på på länge. Och så tänkte jag igen: Jo, det är klart att Bowie kan betyda så mycket. På min lista är Bowie en av de tio viktigaste kulturpersonerna någonsin. Inte bara för att han gjort världens bästa låt (”Life on Mars”) utan också för att han på så många sätt format trender, påverkat tänkande och utveckling. Och för att han gjort så otroligt mycket bra musik så klart. Så jag förstår Richard Kennett, inbillar mig att Bowie kunde ha precis den effekten på framför allt 70-talet.

Så jag uppdaterade min snurrar-mest-just-nu-lista. Här är den:
1.Cash or clash
/Millencolin (lite bortglömd pärla med en av MCs mest begåvade – och politiska – texter)
2. The Man Who Sold The World
/ David Bowie (se ovan)
3. Stockholm, Sett snett uppifrån
/ Vapnet (fortfarande fantastisk, fortfarande otroligt vass, politisk och elak)
4. Vals för satan (din vän pessimisten)
/ Kent (fantastisk låt med en text som ger mig storslagna rysningar)
5. Sjukhus
/ Kent (mycket Kent på den här listan, dessa fyra är mina absoluta favoriter – för tillfället… – efter nära en månads intensivt lyssnande)
6. Idioter
/ Kent
7. Töntarna
/ Kent
8. Hurricane
/ Asha Ali (från en av höstens bästa skivor – Asha Ali övertygar än en gång)
9. Not Forever
/ Popsicle (den är ju bara så bra – hur ska jag någonsin kunna ta bort den från listan?)
10. Shoreline
/ Broder Daniel (samma som föregående – rysligt bra låt)
11. They’re Building Walls Around Us
/ Moneybrother (någon låt med pengabrorsan måste vara med – just nu är den här favorit)
12. Young Folks
/ Peter, Björn & John (en otroligt catchy låt med ett lysande visselstick)
13. Never Enough
/Kiss (inte nyskapande men ruggigt bra rock: gubbarna visar att de fortfarande kan)
14. Let’s Make Bombs
/The Last Republic (fantastisk spelning på Putte i Parken, väntar på en fullängdsskiva!)
15. Life On Mars
/David Bowie (kommentar överflödig)

Tack Tony

Idag fick alltså Tony Gustavsson sparken som Hammarby-tränare. Precis som många andra Hammarbyare är jag idag väldigt kluven. Å ena sidan är jag otroligt tacksam för det Tony gjort för Hammarby: han har utvecklat både spelarna och laget. Och han har – i lagets bästa stunder – visat att Hammarby kan spela otroligt vacker fotboll. Stundtals också väldigt effektiv (minns att han ledde laget till seger i Intertoto-cupen!). Om någon frågade mig om råd inför anställningen av en tränare skulle jag svara ”Tony Gustavsson – välj Tony!”. Instämmer i nästan allt signaturen Paladin skriver på Söderst@dion/Svenska Fans: ”I min bok hamnar vågskålen tillslut på plus för Tony Gustavsson. Intertotovinsten, förädlandet av Charlie Davies och derbyfacitet väger tungt”. Och, som Paladin påpekar, Tony kan inte rå för att Hammarby tappat uppåt 30 spelare på några få år. Eguren, Petter Andersson, Lolo Chanko och Charlie Davies har faktiskt inte ersatts med likvärdiga spelare. Tony har utfört under med två tomma fickor. Typ. I min dröm återkommer Tony i vår, efter att Thom Åhlund (en verklig hjälte!) räddat Hammarby kvar i allsvenskan

Men å andra sidan: Hammarby är för bra för att ramla ur allsvenskan. Förresten, oavsett spel så får Hammarby inte ramla ur. Punkt. Och, som styrelseordförande Thorsell påpekar, finns det i dagens läge inte många fler drag för en styrelse att göra. Kanske kan ett tränarbyte ruska om, få fart och skapa ny kraft som räcker till fast mark i tabellen (att jugårn och GAIS spelade oavgjort ikväll gjorde ju inte saken sämre…). Och i min dröm återkommer ju Tony i vår och fortsätter utvecklandet av laget. Men eftersom jag inser att drömmen är rätt osannolik så har jag skapat två alternativ. Drömslut 1: att Peter Gerhardsson – gammal hjälte från 1982 som i år lett Häcken till oväntade framgångar – presenteras som ny tränare under sista hemmamatchen (då vi redan säkrat kontraktet). Drömslut 2: att Sören Åkeby återvänder till Hammarby (jodå, han är fostrad i Bajen) och leder oss till nya framgångar. Båda dessa skulle kunna fortsätta utveckla spelidén och ta vid där Tony slutade: med snabbt, offensivt, passningsspel. Och till dess kommer jag älska att se Thom Åhlund i båset. Samtidigt som jag kommer att sakna Tony. Kluvet, som sagt.